dagar som dessa

är jag inte ett så stort fan av.. att vakna av den drömmen jag hade var hemsk. saknaden är så stor att jag vet inte vart jag ska ta vägen. vi hade något speciellt, och ingen kan säga att de vet hur det känns eftersom varje situation är helt unik. men ont gör det, något fruktansvärt. och det är verkligen bokstavligt talat, i hjärtat. jag hatar den leken vi har, eller rättare sagt, som du har. väntar ut mig och du vet att det funkar så bra på mig. samtidigt vet jag att det aldrig skulle funka, men det är svårt att inte tänka om. om jag gjorde såhär, om du gjorde så..  att här hemma är fullständig kaos gör ju inte saken mycket bättre... har suttit och letat efter lägenheter men det är ju bara att drömma om än sålänge, eftersom pappa betalar körkortet och flyttar jag så vill jag inte be honom om pengar,  och jag har verkligen inte råd att betala det själv. eller vill för den delen... och ovanpå allt detta är det jul om 6 dagar och jag jobbar fem av dem så mycket så jag knappt hinner med något alls.. nej, jul och nyår hoppas jag mer än gärna över...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0