saknat mig?

fattar inte hur jag ska överleva i tråkiga, kalla, oglamorösa helsingborg. didi&jag har behandlats som prinsessor. och så ska det fortsätta. de människorna där har verkigen visat att vi är värda det. att vi är så jävla bra. ingen ska få trycka ner mig.



  denna frukostvyn vill jag ha varje dag....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0