jag har överlevt

och blev faktiskt possitivt överraskad och kan absolut tänka mig att vara där 8 veckor nästa termin.
alla som känner mig vet att jag är en bölfia och det var inte långt från tårar. haha. jag är så otroligt lättrörd.
men jag kan ju säga en sak, jag vill, under inga omständigheter, hamna på hem. skulle så vara fallet, hoppas jag att aktiv dödshjälp finns och att min familj förstår mig. nu låter det som om det var jättehemskt idag, men det var det inte. det är otroligt fint att det finns sådana ställen och man blir varm i hjärtat när man vet att man hjälper en person. det ger så otroligt mycket. MEN. jag vill aldrig hamna i en sits där jag inte kan ta hand om mig själv, där jag inte kan resa mig ur sängen, gå på toaletten eller en så enkel sak som att äta själv. det skär i mitt hjärta att se hur underbara männsikor blir gammla och till viss del faktiskt mår dåligt av det.
men jag har lärt mig en massa idag och bästa stunden idag var nog när röda korset kom (de kommer ca en gång om året och de hade lyckats pricka in den dagen idag) och hade fika för gamlingarna :) de hade dukat upp ett långbord med goda kakor och kaffe och satt och spelade musik. sen sjöng vi från ett sånghäfte och de fick även önska sina favorit sånger. när en man önskade "en sång för elsa" eller vad den heter och han sken upp, då vet man att det är värt det. när man ser det leendet och känner hans lycka, det är en obeskrivlig känsla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0