en vecka

om några timmar är det exakt en vecka morfar somnade in.. känns så overkligt. man förtränger det och jag vet att jag förväntar mig att nästa gång jag åker till mormor så kommer han att sitta i sin fåtölj och le mot oss. att han kommer vinka av oss i fönstret och låtsas fälla tårar när vi kör därifrån. men det kommer inte att hända, men det känns verkligen som det..


idag ska jag tillbaka till Karlskrona och det är verkligen med blandade känslor. jag vill ju vara här, samtidigt som jag vill tillbaka. sen tar det väl lite emot att jag vet att jag har en tenta på torsdag och kommer få låsa in mig i tre dagar nu. har ju inte pluggat något allt, men det är kanske förståeligt?

du finns i våra hjärtan och du är med oss i våra tankar, hela tiden<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0